Frihet på cykel – en väg mot ökad inkludering!

Alina har bestämt sig – i sommar ska hon kunna cykla till jobbet! Tillsammans med ett tiotal andra deltagare håller hon benen utsträckta medan hon i maklig takt rullar nedför en snäll lutning på en skolgård i Akalla. Pedalerna är bortmonterade för att det ska vara lättare att hitta balansen. Utmaningen; att ta sig nedför sluttningen och gärna runda konstverket där nere – utan att sätta fötterna i marken.

En lätt euforisk känsla när någon hittar balansen och trampar iväg

Kristin Lidbäck bor i Akalla och har anordnat cykelkurser i området sedan 2016. Med åren har fler volontärer tillkommit och numera är de ett sammansvetsat gäng som tycker att det här är bland det roligaste som finns. Cyklarna - de flesta ”hittecyklar” som ingen gjort anspråk på, men också några nya - rullas ut från en lokal som de fått låna av skolan. Silvertejpen åker fram och de olika stationerna tejpas upp mot tegelväggen; en för namnbricka, en annan för hjälm och handskar.

Resan mot cykelinstruktör hos Cykelfrämjandet började för Kristins del med ett teveinslag om vuxna personer som lärde sig cykla. Den lycka hon såg ville hon gärna uppleva på nära håll.

- Det är så fantastiskt att se när någon hittar balansen och trampar några tag. Vi cykelinstruktörer blir lätt euforiska varje gång det sker!

De flesta har aldrig cyklat tidigare

Gänget samlas för en kort presentation. Majoriteten av deltagarna kommer från närområdet och har aldrig cyklat tidigare. Alla är kvinnor sånär som på en man som skämtsamt undrar om spinning på gymmet är meriterande?

Alina Sarwar är född i Afghanistan men uppväxt i Pakistan. För elva år sedan kom hon till Sverige, nu bor hon i Sollentuna och arbetar inom vården i Djursholm. 

- Där jag kommer från lär sig inte kvinnor att cykla. Här cyklar alla och jag har länge tänkt att det där vill jag också få uppleva.

Redan för några år sedan anmälde hon sig till en cykelkurs, men så kom pandemin. Nu ser hon fram emot att kunna cykla till jobbet och att få lite vardagsmotion på köpet. Med två barn och ett jobb blir det inte mycket tid över till att träna.

Det kommer att kännas i kroppen imorgon!

Cykelkursen i Akalla pågår under sex kvällar i maj. Skolgården mitt emellan höghusen vid Sibeliusgången och promenadvägar med skir vårgrönska är perfekt - här finns både sluttning och plan mark. I rosa västar med texten ”övningskör” på ryggen rullar ett pärlband av cyklar i kvällssolen. Instruktörerna hejar på och kommer med råd. Någon ramlar, river upp en reva i jeansen men är snart uppe på cykeln igen.

Allt fler lyckas hålla fötterna från marken. Pedaler monteras på och nu väntar nästa utmaning. Men först en rast. Kristin delar ut ostmackor samtidigt som hon går igenom hur en hjälm ska sitta, berättar att det är bra att ha en försäkring och passar på att ge en hemläxa med både benböj och balansövning.

Målet - att kunna cykla med sina barn och att använda cykeln i jobbet!

Cykelfrämjandet har lärt tusentals vuxna att cykla de senaste tio åren. Ruth Arvidsson är projektledare för cykelkurserna i Stockholm. Hon är egentligen ingen typisk ”cykelmänniska” förklarar hon, men brinner för ett jämställt och inkluderande samhälle.

- Den vanligaste deltagaren på våra cykelkurser är en kvinna som är född i ett annat land. Antingen kommer hon från en kultur där kvinnor inte får lära sig att cykla, eller så har hon helt enkelt inte haft tillgång till någon cykel.

Kvinnorna som Cykelfrämjandet möter vill vanligtvis lära sig cykla för att kunna göra det tillsammans med sina barn. Att kunna cykla ökar också möjligheten att få ett arbete. Många deltagare arbetar inom hemtjänst där det underlättar att kunna cykla. Ruth berättar om en kvinna som var ”timmis” på Järva men fick en tillsvidareanställning så snart hon lärt sig cykla.

- Idag samarbetar vi med hemtjänst och håller cykelkurser för deras medarbetare, bland annat på Södermalm - en aktivitet vi gärna skulle vilja utveckla på fler platser.

Stora skillnader mellan olika stadsdelar

Intresset att lära sig cykla är stort men behoven skiljer sig åt på olika platser runt om i staden. Idag har Cykelfrämjandet nybörjarkurser i alla stadsdelar – utom Östermalm. Men Ruth har planer även för innerstan.

- Många av våra deltagare lämnar sällan sin stadsdel, jag skulle vilja visa dem innerstan och ordna cykelutflykter till Djurgården.

Med en verksamhet som täcker stora delar av Stockholm blir kontrasterna också tydliga, påpekar Ruth. Cykelfrämjandet samverkar med staden kring feriejobb för ungdomar och möter många unga som är uppväxta här men inte kan cykla. Och kvinnor som saknar kunskap om hälsa och träning och hur det påverkar kroppen.

- Efter varje kursstart får jag samtal från oroliga kvinnor som klagar på smärta - många deltagare har aldrig upplevt träningsvärk tidigare.

Möten som gör skillnad

Cykelfrämjandet lär människor att cykla men bidrar också till att öppna fler vägar in i samhället. Ruth berättar om en mamma som genom cykelkursen för första gången mötte en annan förälder till ett barn med Downs Syndrom. Senare träffades barnen och lekte. Om mamman som genom kursen kunde ordna en praoplats till sin son och ytterligare någon som hittade en fotbollsklubb åt sina barn. Och alla dem som hittat nya vänner!

- Våra cykelkurser skapar frihet på cykel, frihet att välja jobb, vara i naturen – att må bra och kunna cykla tillsammans med sina barn. Vi bidrar till bättre klimat, ökad jämställdhet och inkludering.

Tillbaka till skolgården i Akalla

Innan kvällen är slut cyklar de flesta med pedaler. Fokuserade blickar varvas med skratt. Med nytt självförtroende ökar också hastigheten. ”Vad tror ni är lättast att cykla, fort eller långsamt?” hojtar Kristin. ”Just det, vi övar på att cykla långsamt!”

Solen har försvunnit. Alina kränger av sig knäskydden och ler brett. Det blev många varv runt skolgården men till slut lyckades hon hålla balansen utan att sätta ned fötterna.

- Jag är så tacksam för alla människor som är här och ger oss goda råd. Jag ger mig aldrig, nu ska jag lära mig att cykla!

Kristin drar in de sista cyklarna i förrådet och summerar kvällen:

- Alla var så duktiga! Såg du kvinnan som ramlade? Trots att hon blev lite rädd satte hon sig på cykeln igen och såg du hennes leende på slutet?

Diplom och utflykt till Järvafältet

Om några dagar väntar slutprov och diplom. För dem som klarar att köra mellan koner i en mindre nedförsbacke och stanna med hjälp av fotpedalen, väntar en cykelutflykt till Järvafältet. För övriga en kortare tur till Akalla torg. Just känslan att få lämna skolgården betyder mycket, förklarar Kristin och minns den stolta kvinnan som efter kursens slut cyklade förbi skolan bara för att visa hur bra det gick. Nu skulle hon minsann också lära sig att simma och ta körkort!

- Vårt mål är egentligen inte att lära folk att cykla – utan att lära dem fortsätta att cykla. Den stora stötestenen för deltagaren efter kursen är att hitta en cykel. De kan förstås gå in på Blocket. Men hur ska de få hem cykeln? Vi jobbar för att hitta en lösning på det!

Frihet på cykel, Cykelfrämjandets webbplats